söndag 7 oktober 2012

MIN HUSBERÄTTELSE

 
 
2 husbyggen på 8 år
 
 
 
Nu har vi gjort klart i princip allt i huset.
Bara endast några få saker fattas: måla färdigt taklisten
på gästtoaletten, en liten golvlist fattas också på ett ställe
och någon form av klädhängare i hallen borde komma på plats.
 Sådärja. Nästan allt klart.
 
Det tar på krafterna att bygga två hus på 8 år...
OM ni orkar höra vår husberättelse så varsågoda, annars
bläddra bara förbi...
 
Så här var det.
Vi fick tag på en jättefin tomt i utkanten av stan.
Läget: gudomligt vackert med sjöutsikt, tomten: gudomligt stor.
Då var T nyfödd och vi var helt sålda. Här ville vi bo! 
På landet, utan grannar, utan bussförbindelser,
bara naturen inpå knuten, men HEJ!- vi ville ju ändå inte bo
ett villasamhälle och det där med att skjutsa, det var väl
ingen "big deal".
Inte kunde vi väl missa en sån här chans?
ELLER HUR??
 
Fem år senare stod vårt vackra drömhus helt färdig.
Med pool och dubbel-garage, varmförråd och kallförråd
och hela skiten och M satt 3 timmar i veckan på
gräsklipparen för det var så mycket att klippa och för
övrigt jobbade han nästan jämt.
Och varje lördag började med att vi fick ringa runt till
T´s kompisar för o kolla om nån ville komma över o leka
för vi var ju nästan helst isolerade där på vischan.
Men oftast slutade det med att han satt "kompislös",
för nån var ju sjuk, nån var hos sin mormor, nån svarade
inte och jag vet inte vad.
Stora killen E var ju lite äldre och han kunde ju cykla
in till kompisarna. Men kvällarna är mörka och att
han skulle cykla hem genom skogen alldeles själv,
det ville vi ju inte.
 
Vi hade vänner på besök rätt ofta men det blev så att
vännerna fick sova över hos oss, om det blev middag och
vin och lite sent. För det låg ju lite långt ut för att
ta en taxi in till stan, bara sådär.
Vardagen blev väldigt omständig och framförallt: jag kände
mig ensam. På detta vackra ställe, i vårt nya, vackra hus.
Jag hade sån ångest. Det var ju det här vi ville men med
facit i  hand så funkade det inte för oss att bo här.
Så till slut kände jag att det var ohållbart.
 
Av en slump fanns det EN tomt kvar i ett nybyggt område.
I samma samhälle som vi tillhörde förut och där T hade
börjat skolan. Den tingade jag, utan makens vetskap.
Eftersom han hade lagt ner ett ANTAL timmar på husbygget,
var det sista han ville höra:
"-Yo, darling! Nu när du har byggt klart, kom så
flyttar vi och bygger nytt igen!"  Nope.
(Han hade för övrigt kapat av sig fingertopparna i en
elhyvel under byggnationen, precis innan det var dags
för tapetsering och han är ju målare, snacka om panik...)
Tillsammans med svärfar och min farbror hade han byggt
huset, så det var ju inte så optimalt att flytta precis
när allt var färdigt, liksom.
Men vi pratade igenom fördelar och nackdelar och till slut
var vi överrens. Han höll med. Och vi köpte vår nya tomt.
Jag fick lov att rita ett nytt hus, vi anlitade nya snickare
(svärfar var ju inte så pigg på att börja på ny kula...)
och allt gick väldigt smidigt och smärtfritt.
Så efter två år gick lasset.
Och vi stormtrivs!
Med grannar, barn inpå knuten, med närheten till skola,
buss och affär.
 
En ny resa. Ett nytt kapitel. På ett nytt ställe.
Och nu är allt färdigt.
Nu ska vi bara luta oss tillbaka och inte bygga
fler hus på ett tag...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tack för att ni lyssnade på min berättelse.
KRAM

 
 
 
 


19 kommentarer:

  1. Det är bra och ha provat och bo utanför stan,
    nu har ni hamnat rätt. Huset är fantastiskt fint,
    svarta dubbeldörrar är råläckert som sonen skulle
    uttryckt det.
    Kramar
    AnnaMaria

    SvaraRadera
    Svar
    1. De har så roliga uttryck nu för tiden, barnen, haha. "Ägd" och sånt... Jo, jag är så glad att vi valde svarta dörrar, de passar bra till huset.
      Kram, Judita

      Radera
  2. Man vet ju inte hur det ska bli om man inte provar. Låter härligt att ni nu hittat rätt och ert hus är super fint! Ha det gott! Helena

    SvaraRadera
  3. Hej,

    Ny läsare här som hittade hit via Fyra Årstider.
    Vilken härlig känsla jag fick när jag "klev" in här hos dig.
    Underbara bilder, härliga idéer och mycket inspo.
    Det blir att spara och länka =)
    En fråga; "Butiken", var ligger den? Bor själv utanför Norrköping och när jag såg alla fina kuddar och ljuslyktor så måste jag bara få fråga...

    Tack för en underbar blogg.
    //Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jenny!
      Kul att du hittade hit o tack för söta kommentarer. Du är hjärtligt välkommen tillbaka!
      Butiken är Colorama i Norrköping, där jag jobbar som inredare och även ansvarar för inredningsavdelningen.
      Hoppas du har tillfälle att titta in till oss, hojta till i så fall!
      Kram, Judita

      Radera
  4. hej!

    Vad roligt att du hittat till mig. så jag kunde hitta till dig!
    Men vilken story!
    Jag har en och annan tokig bygga/flytta story själv och din får mig att känna igen, och att le.
    Men ditt hus!!! så vackert, jag gillar allt jag ser.
    Och tänker ändå.. att ni måste ha haft med er så mycket när ni byggde detta.. från det förra bygget.
    Veta vad som är värt det och inte typ..
    men ja som sagt. jag älskar ditt hus.
    Kommer tillbaka hit! helt klart!

    Kram och ha en fin Söndag!

    SvaraRadera
  5. Meeen, herrreguud!

    Ni har gjort en liten resa ni med, minsann! Vi har kompisar som, när deras barn var små, byggde drömhuset vid en sjö. Det tog bara några år, sedan sålde de och flyttade in till stan istället. Det blev helt enkelt fööör jooobbigt med detta eviga skjutsande och hade man glömt att köpa mjölk så var det bara att sätta sig i bilen igen. Vi valde att bygga mitt i stan, men ibland så drömmer jag också om att bo i skogen eller vid en sjö, ensamt och ensligt. Drömmen om landet...

    Men trots, detta så är det ju såå enormt skönt, speciellt när man har barn, att slippa skjutsa överallt. Att de kan ta sig till skolan själv, man har nära till kompisar och affären. Ert hus är fantastiskt fint, så clean och fräscht. Skulle vara jättekul ifall du hade någon bild på ditt förra hus. Hade du hunnit ändrat smaken litegrann, eller?

    De säger ju att man måste bygga tre hus, för att det skall bli perfekt... huga!

    Jättekul att läsa!

    Kraam
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, tre hus ska det tydligen vara och nånstans där i bakhuvet gror kanske ett tredje som kanske får se dagens ljus på "ålderns höst", haha...
      Kraaam

      Radera
  6. Ett fantastiskt fint hus!! Och wow vilken byggresa ni haft!! Jag har byggt nytt hus en gång i tiden och förstår hur mycket som krävs i arbetsinsats, puh!!!! Men så himla skönt att ni hittat rätt och att allt känns bra nu!! Ni bor otroligt fint!!

    Fina bilder!

    Kraaaaaaaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack! Jo, vi är helnöjda och sånna här kommentarer är så skönt för själen att höra!
      Kram!

      Radera
  7. Vilket fint hem du har, ser sådär levande & hemtrevligt ut. Tipsar idag på min blogg om en av mina favvo-affärer som kommer att öppna i Norrköping, den får du inte missa. Tack för en inspirerande blogg.....krams m

    SvaraRadera
  8. Så int du har det. Gillar din blogg massor..
    Ha en fin dag
    Kram Eva

    SvaraRadera
  9. Vilket himla underbart hus! Men vilken resa .Vad skönt att ni har hittat rätt och får äntligen njuta och trivas.Ha en skön söndag fina du .Kramar Rita ♥

    SvaraRadera
  10. Vilken underbar historia och det ser ju underbart fint ut =) Kika gärna in på min matblogg och tävla i min nya tävling där du kan vinna mässbiljetter och biobiljetter =)

    SvaraRadera
  11. Ibland är det svårt att veta vad som är rätt! Fint hus har ni iallafall, jättefint! :) Anna

    SvaraRadera
  12. Hej Judita!

    Tusen tack för titten och dina söta hälsningar!

    Åh vilket fantastiskt hus ni har, tufft med två byggen sådär, men detta är ju i alla fall riktigt läckert! Och jag kan förstå dig med ångesten. Kände desamma när vi bodde lite utanför stan. Jobbigt när jag var mammaledig och vandrade fram och tillbaks på grusvägen. Fick liksom Lappsjuka.

    Kram
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du kikade in! Jo, lappsjuka hade jag. Valde mellan att sitta på en gungstol och sticka och titta ut över havet (för det var en havsvik...) eller att få ett fungerande, socialt liv. Valde det senare som sagt! :-)
      Kram!

      Radera
  13. Hej!
    Har du inga foton på förra huset? Hade du samma stil då?
    Alla har vi ju vår favoritstil.
    Hur blir det för dig när du hjälper kunder, är det inte lätt att köra på den stilen du själv gillar?

    //Annica

    SvaraRadera
  14. Så trevligt att hitta hit till din jättefina blogg!! Detta inlägg var SÅ ENORMT träffande, PRECIS så känner jag/vi, kan inte sluta fåle här framför datorn!! Vi har byggt om och byggt till vårt drömhus här på landet, lååångt ifrån civilisationen, men nu när barnen är ngt större så känns inte drömboende ett dugg drömlikt snarare problematiskt. Till det har mina föräldrar även flyttat ut till vår gård och sålt sitt hus i "civilisationen", precis som ni så har min man, svärfar och pappa byggt huset....så det är svårt att få med dem på tåget att flytta och bygga nytt. Mannen kan tänka sig men innerst inne så undrar jag.....Tack för att du delade med dig av er historia, nu känns det ändå "levbart" =)
    Kram
    A

    SvaraRadera

Hej! Vad glad jag blir att just DU tittar in hos mig!
Lämna gärna en kommentar, jag läser alla och försöker att svara i den mån jag har tid.
(Har du svårt att lämna en kommentar kan det bero på att jag har lagt in ett filter, då jag får mycket utländska reklam-utskick).