Hola Amigos!
Jag läste en blogg häromdagen som fick mig att
tänka till.
Varför ska allt vara guld och gröna skogar, felfritt,
gulligull och puttinutt. Utåt.
Det är så himla perfekt och fint och jag vet inte vad,
hela tiden. På Facebook, i bloggar, bland de man känner.
hela tiden. På Facebook, i bloggar, bland de man känner.
Felfritt. Fläckfritt. Perfekt.
Jag försöker att vara ödmjuk men jag är även ärlig,
säger vad jag tänker och tycker och jag hymlar inte.
säger vad jag tänker och tycker och jag hymlar inte.
Jag försöker att ge andra en klapp på axeln ibland,
sån´t man själv blir glad av.
sån´t man själv blir glad av.
Men jag är inte perfekt, fast jag har ett bra liv och
vissa kan vara avundsjuka på det.
En del vänder kappan efter vind, spelar falska och
snackar skit om andra för att komma upp sig själva.
För att deras liv inte blev så som de tänkt sig.
För att deras liv inte blev så som de tänkt sig.
Jag har lärt mig att ta avstånd från den sorten.
De ger mig ingenting.
De ger mig ingenting.
Jag välkomnar hellre nya vänskaper i mitt liv, som
våra goda grannar vi hade på besök igår. Sånna man blir
glad i själen av att umgås med.
Ibland träffar man nya männsikor i livet, som man känner
att man kan vara sig själv med. Man har inte kännt
varandra särskilt länge men man behöver inte göra sig till,
man kan vara sig själv, osminkad i ett par gamla jeans
och man kan visa att man inte är helt perfekt.
Inte helt perfekt men upptänt och nystädat iallafall,
innan grannarna kom.
KRAM
på er!
Judita
Så sant så sant. Man ser snart och märker vilka som är falska. Värsta jag vet. Pratar skit bakom ryggen osv. Tror dom är så perfekta i allt de gör. Sånt ses snart igenom.
SvaraRaderaHar ett fåtal äkta vänner jag litar på fullt och helt. Värdefullt 💙
Kram på dig
Tyvärr är vi i regel rädda att säga ifrån till dessa som snackar, som ska vara så himla märkvärdiga. För att vi är rädda att avvika från gruppen. Fast vi vet att de har fel.
RaderaJag har lärt mig att stå upp. Självklart höjer många på ögonbrynen först men sen kryper det fram att de också känt så...
Kram!
Jag har inga problem med att det visas upp en perfekt eller näst intill perfekt tillvaro på bloggar o liknande. Alla fattar väl att det kan vara lika mycket stök, damm, bad-hair-day, snoriga ungar o s v som hos alla andra. Eller? Inte inspireras jag av att se det i bild i alla fall. Men självklart behöver det inte vara helt perfekt. Hoppas ingen missförstår mig nu.
SvaraRaderaHa en fin vecka!
Kram Lena
Jag tror ingen missförstår dig och jag hoppas att ingen missförstår mig heller.
RaderaJag vill inte heller se snoriga barn och misär. Jag älskar att läsa de bloggar som berör, visar känslor, de som visar att man har kämpat sig till saker och ting, de som blandar gammalt och nytt, där man skrattar hjätligt och inte med plutande mun. Där man vill dela med sig för att inspirera, hjärtligt.
Tyvärr har några lagt ribban så himla högt- kul för dem, men avviker man för mycket så "är man inte riktigt med".
Och vi vill ju det. Vara med. Vara omtyckta. Se bra ut. Självklart. Jag också.
Kram!
De är sant!! Men jag vill helst inte läsa så mycket om problem och tråkiga saker. Det har man kanske bog av ändå. När jag går ut på nätet på bloggar vill jag få inspiration och bli glad. Svår balansgång! Men jag förstår din tanke!! Kram!!!!
SvaraRaderadu vet redan vart jag står i detta.. :)
SvaraRaderaYOU GO GIRL!
Och du, ingen och inget är prefekt men bra jävla underbart ändå!!!
KRAM!
♡
Håller med! Vi ställer galet höga krav på oss själva och jag kan tycka att det är befriande att få se både och på bloggar som jag kikar in på. Jag uppskattar att man vågar visa lite av allt, vågar visa det som är riktigt och äkta. Första gången jag är inne på din blogg och så läser jag detta inlägg och är fast.
SvaraRadera